Kajsa's fotografier: september 2011

Har nu gjort två inlägg på raken, tänkte göra ett tredje.
Jag är alltså nu aupair i Bryssel, Belgien, Europas ansikte utåt.
Jag har velat bli aupair sen jag började gymnasiet, och när jag bestämmer mig - så blir det av. Även detta. Men jag använde inte en firma. Jag betalade ingenting. Jag började söka för tre och en halv månad sen, max. Mitt mål var: LONDON eller BERLIN. Och hur hamnade jag då här? Jo, för jag förstod att begränsningar för vad man vill göra existerar i denna "bransch", för det är inte lätt att hitta en familj, speciellt om man vill ha det så bra som möjligt. Jag fick familjer som var intresserade i både London och Berlin, men de familjerna föll mig inte i smaken. Antingen var det att de ville ha en städerska mer än barnflicka eller så hade dom husdjur, vilket inte funkar med mig, pga allergier. Så jag slutade vara så snäv i mina sökområden. Jag började titta på andra länder i Europa, kryssade för de som verkade mest intressanta. Jag fick erbjudanden i alperna, Milano, en universitetsstad i södra Tyskland (klickade med familjen, men ville inte ha staden) och sedan kom ju denna familj.

Mamman kommer från "grannbyn", fyller år på samma dag som jag, dom har två söta tjejer och det bådade gott. Extra plus var att jag fick en egen lägenhet! Och nu är jag här, inne på min tredje vecka. Helt sjukt!!! Första veckan var som en hel månad, nu går veckorna supersnabbt.

Tänkte ge tips på hur man söker:
- Ligg i som en idiot! Sökte 1500 tjänster, inget överdrivande!!! Jag fick intervjuer med 20-25 personer.
- Anlita INTE en firma, använd istället sidor som easyaupair.com. Då kan du själv välja vilka familjer som verkar intressande, du kan själv prata med dom och se om dom verkar vettiga etc etc. Jag hade turen att bara prata med en familj som jag inte alls tyckte om.
- Var positiv, tänk inte negativt om dig själv om du inte får ett jobb! Det är otrolig konkurrens.

För mig var Bryssel perfekt! Jag har nu fått höra av en väldigt nära vän att hon fått jobb som aupair i London. Jag tänkte: men åh! Varför höll jag inte ut, då kunde jag kanske ha fått jobb där jag med?
Sen insåg jag detta:
Om jag hade väntat skulle jag ha kräkts på att bo hemma.
Om jag hade väntat hade jag inte träffat denna familj som är perfekt.
Om jag hade väntat så hade jag inte fått en egen lägenhet.
Om jag hade väntat så hade jag inte lärt känna Elin, Sara och Jonas som är tre superfina norrläningar med bra värderingar. Inte heller Camilla som gör en så glad så glad, och jag tycker ju om dom alla, nu känns det konstigt att tänka att jag aldrig hade träffat dom. Alls.
Om jag hade väntat så, visst, kanske London, kanske Berlin. Men nu blev det Bryssel som är så otroligt vackert, mysigt och hemtrevligt. Jag trivs så sjukt bra!

De enda gångerna jag inte har "trivts" har varit när jag har varit tvungen att säga åt på skarpen, dvs med en allvarlig röst. Först mådde jag jättedålig, och trodde jag hade gett dom men för livet, men samtidigt så är det inte någon jag gör för att vara elak, det är ju bara små saker som att inte leka med kniven, att sitta ordentligt och att titta sig omkring innan man går över vägen. Jag har aldrig blivit arg, jag har aldrig ryttit till och vi kramas alltid efteråt och så berättar jag varför jag sa till på skarpen och att det inte betyder att jag inte tycker om dom utan för att det är bara att man blir lite trött när man säger till så många gånger, men det är okej för saker måste sägas gång på gång för att man ska lära sig. Och då får jag bamsekramar tillbaka och små leenden och nickar, och sedan myser vi i soffan och läser bok. Det är viktigt att aldrig bli arg, vilket jag inte blir. Utan tålamodet tar slut efter femtioelfte gången man säger till, sedan kommer det tillbaka en sekund senare och då kan man skämta och prata om skolan och leka flygplan och grejer!

Så, det var det jag hade att säga.

Varje morgon äter jag förresten äggröra, och tittar mitt hår i photo booth...
Sedan går jag på promenad.
Sen tar jag buss/tunnelbana till skolan för att hämta barnen.
Ibland är det playdates, ibland inte.
Oftast har vi det otroligt mysigt!
Idag, t ex, så åt vi lax och pastarör. A. testade min guacamole, men hon tyckte inte om den. Hon fick en highfive för att ha smakat! Sen hade vi pyjamasparty (inte jag dock) och jag läste bok med två småtjejer ihop kurade bredvid mig. Så är det för det mesta och det är så fint!
Jag tycker om dom så himla mycket, mina "småsystrar"!