Till min västerbottens prins!

Den finaste personen i världen.
Min bästa vän, älskade pojkvän och livskamrat, sen snart två år tillbaka.
Han kom ner till Bryssel och vi båda trivdes som fiskarna i vattnet.


Det jag vill säga är detta:
Alexander. Du ger mig inspiration, livslust, tröst, peppning, knas-idéer, roliga låtar och videos, fnojkighet, ugglestrumpor, glädje, tjafs, internskämt, de bästa av filmer och musik, skratt, hostattacker, diskussioner, insikt, extrem kärlek, extrem glädje och lycka.


Det finns betydligt mycket mer som du ger mig, men jag tror att ingen skulle orka läsa det, inte ens du. Du som tycker att jag är rolig när jag inte ens slutar babbla för att hosta. Du som tycker jag är rolig när jag håller på med mina konstigheter. Du som får mig att känna mig vackrast i världen. Du som ger mig lycka. Du som jag saknar. Du som jag älskar.
Du, Alexander. Bara du.
Jag älskar dig så att ord inte räcker till.

Men du behövde ändå en kärleksförklaring.
Tack för att du var här från onsdag till söndag,
det var underbart.
Snart två år.
Bara du.
Bara vi.