Allt har gått på tid fram tills denna dag.
Bomben i mig har exploderat.
Lever inte med en parasit, i något som var menat som en symbios.
Jag är ensam. Det är det jag trivs med
(fast nejnejnej. jag vill ju ha dig. jag vill bara ha dig fanfanfan.)
Förövrigt så bor jag i Spanien, har ett krossat revben och är hög på smärtstillande.
Jag trodde aldrig att jag skulle bli någon bra människa, för ett år sen hatade jag mig själv innerligt.
Nu vet jag att jag är okej.
Jag är okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar