3 texter om 3 olika män och 3 första vårdagar under de 3 senaste åren i olika huvudstäder.

 ”Jag kommer ihåg alla detaljer av dina tatueringar, att du helst dricker te och att du ogillar grönsaker. Men jag har glömt hur det kändes när ditt skägg kändes mot mitt ansikte när du kysste mig och hur du låter när du skrattar. 

Jag har tillochmed glömt din röst. 

Jag är glad att jag inte minns. För annars hade jag nog fortfarande velat vara din.”

"Den där dagen så hade jag fått rida på din rygg igenom Göteborg, för du hade kommit till mig kl 6 på morgonen av ren ånger, du drack Loka med citronsmak och vi gick på loppmarknad. 

Vi träffades på internet, några månader tidigare, och du blev en av mina finaste vänner och en människa jag älskar. Kedjeröka, lyssna på death in june, du rakade min nacke, twin peaks, din katt brukade riva mig. När vi kysstes första gången på din tröskel så rispade dina läppar mina för dom var söndertuggade och du sa att jag var vackrare än vad en webkamera någonsin skulle visat. 

Jag levde rent. Det gjorde inte du. Du har nu ett pris att betala. Nu när vi pratas vid så luktar det brända kemikalier i mina näsborrar och jag tänker bara på att om du lever och är ute i frisk luft när jag är hemma så ska jag åka till 'Sveriges Mest Deprimerande stad' och hålla om dig. För det är det vidrigaste i världen att se dig famla efter mening."

”Du har höst i ögonen och vi har snart inget kvar. En dag ska jag gå rakryggad in i dina mörka skogar, kasta mig loss från det hårda kaoset för du är inte ju värd något, egentligen. Norrlandskusten stormar i din blick och mina ord är osammanhängande när du visar exakt hur hård du kan vara.”