När jag fick skatteåterbäringen så ringde jag unikum direkt och bokade tid.
Jag visste vem jag behövde ha med mig när jag skulle fly igen.
En ständig påminnelse om att resa ger erfarenhet, lugn, trygghet hos mig själv.
Och att även fast mina vänner blir ledsna varje gång jag lämnar dom så vet dom att jag alltid kommer hem igen. Åtminstone för en liten tid.
Snusmumriken har jag alltid haft en speciell relation till. Som barn förstod jag att jag var lika flyktig som honom, skillnaden var dock att jag var för feg för att någonsin våga åka iväg (trodde jag då).
Många år senare så visade det sig att jag inte är feg.
Visst, varje gång jag packar mina väskor och tar hastiga beslut så är jag LIVRÄDD men det leder alltid till något bra. Jag har lärt mig det nu.
Halvmånen är en detalj för min mormor. Jag vill ha med henne på mina resor.
Mångalen. Månadsrasande. Lunatic.
För den skam som har funnits kring de som led av depressioner förr.
För oss, mormor. Jag lovar att jag ska våga snart.
Inte än. Men snart.
Denna tatuering är så fantastisk. Idag är det kallt men vill gå i kjol bara för att visa upp honom.
Min käre snusmumrik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar