"Igår fick jag för mig att jag var kär i min kompis. För han kysste någon på det rökiga dansgolvet och det var som ett knytnävslag i magen. När vi kramades hejdå så ville jag inte släppa honom. Sen vaknade jag dagen där på, fnittrade och frågade min andra kompis: vadfan var det där? sen fnittrade vi väldigt länge, för jag är ju kär i dendära, inte min kompis."
"Hej. Du hade skrivit något till mig, det sa min mobil. Ville du något speciellt? Typ som att säga förlåt när du kallade mig för en jävla fitta?"
"Alltså jag är ju inte rädd för att han ska stå där på världens bar och börja skrika på mig sådär igen. Jag är ju inte rädd längre, inte alls. Men jag är rädd för att han aldrig ska förstå hur dåligt han fått mig att må. Att det tar antagligen mer än 2 år att kunna släppa taget. Hoppas han förstår att detta inte var normalt. Och att hans relation till universum inte är sund. Och att han tar hjälp. Är ju rädd för att han inte ska se detta..."
"'And i love you and i'm here to support you. okey?'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar