4.11.2014

Händerna upp mot taket
glitter på kindbenen,
utsmetad maskara mot hans kind.

Jag bor i en förort, 48 minuter från stadens mitt.
Olivträd, privatskolor, getton och gräs.
Det är 27 grader och syrsorna låter.

Varje vecka så springer jag 3 kilometer, gånger 2.
Jag vet att det är ingenting alls.
Jag har slutat spy nu.

Händerna mot lakanen,
gräva ner fingertopparna,
slår hårt mot huden som är solbränd.

Där jag bor så bor mina bästa vänner,
Svenskt, rått, brittiskt och mjukt.
Vi har rättigheten att älska varandra.

Varje dag så åker jag buss i sammanlagt 2,5 timmar, nummer 333.
För att åka in till stan och rota i mitt huvud.
Jag tror att jag har något sorts liv.



(Kameleontögon mot kattögon, 
nasala små ljud från munnarna
och händer tryckta ner av någon annans. 
Fingrar mot nyckelbenen, blåmärken, ärr, leverfläckar. 
Kommunicera genom kroppstyngd.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Följ mig!

Follow Kajsas fotografier